Jag har nog ganska många spel som gör mig glad, både freeware och betalspel.
Vad det gäller freeware så är ett av de mest triumfanta exemplen på ett spel som gör mig glad är det halvt långtråkaga Die Anstalt (som inte är engelska för Dö Anstalt utan tyska för anstalten). Spelet utspelar sig på en anstalt för misshandlade gossedjur med psykiska problem och som spelare är det ditt jobb att bota de små varelserna från sina problem.
Själva spelandet är ganska monotomt då man i stort sett bara väljer behandling för patienterna men när man till slut lyckas bota de stackars plyschdjuren blir man så lycklig och man får till och med en gullig liten cutscene där de överkommer sina bekymmer. Aningen underligt och aningen diabetesframkallande (för sött! Jag smääälteeeeer!) men ack så gulligt.
Ett annat spel som gör mig glad är Mario Kart. Det är gulligt och oskyldigt men tillräckligt tävlingsinriktat för att kunna användas mot aggression och simpelt nog att inte bli frustrerad över. Då kanske det är så att jag inte blir glad av mariokart, jag blir bara mindre arg av det.
Faktum är att rätt så många Nintendospel gör mig glad. De vanliga mariospelen är lätta och har fina miljöer och är oskyldiga och glada, Nintendogs är även det extremt sött med små hundar som man får ta hand om och The Legend of Zelda är extremt roligt att bara springa omkring i den fina naturen och hjälpa folk med sidequest.
Jag bestämde mig för att uppfatta "glad" som någonting som värmer i hjärtat och får en att le. Vad för slags fråga är det egentligen? Man blir väl glad av de flesta spel på något sätt så länge de är roliga?
