Shattered Memories var ordet ^__^

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att se en let's play på Silent Hill: Shattered Memories med min favorit Let'sPlayare Mangaminx. Jag hade hört att spelet var en omgjord version av det första Silent Hill men detta skulle visa sig vara en extremt dålig beskrivning.

Det ser ju läskigt ut men det faktum att det är till en konsol som främst gör familjespel och sportspel borde ju ha sagt en del.

Det första jag reagerade på var att spelet var mer någon slags interaktiv fiction än ett riktigt spel, samt att det helt saknade allt som jag gillat med Silent Hill: Pussel, Skräck, Action etc. Spelandet gick endast ut på att springa runt i en glad, fin och inte alls läskig värld och leta efter mementos som egentligen inte behövdes och vänta tills världen frös till is så att man kan fly från monster (slåss kan man inte). Menmen, den delen var trots allt bara personliga åsikter, precis som jag personligen anser att [SPOILER]spelets lilla plottwist i form av Tomato In The Mirror och missledande förstapersonsvinkel [SPOILER SLUT] var extremt förutsägbara.

Det faktum att jag, som jag tidigare nämnt, har extremt svårt för realism i spel kan ju spela in lite men det finns vissa saker jag helt enkelt inte kan komma över. Ni förstår trots att de enda likheterna i storyn i Silent Hill 1 är Fader letar efter sin Dotter så är karaktärerna importerade från det spelet med samma namn och samma plats i storyn. Och värst av allt är existensen av Dahlia.

Den gamla galna gumman som är antagonisten i Silent Hill 2, minns ni henne?

Ja, det var hon ja. Hon har dock förändrats ganska mycket från den tiden, nu ser hon ut såhär:


 Min första tanke när man fick veta att det där var Dahlia var kort och gott WTF!? av uppenbara anledningar, och intrycket förstärktes bara när hon öppnade munnen och var vänlig mot protagonisten i fråga och flirtade med honom, frågade honom saker som tycker du att jag är sexig?

Okej, det visade sig i alla fall att Dahlia inte är riktigt lika slampig lättklädd om man väljer andra frågor på psykologidelen (OBS: Kom ihåg att jag såg på en Let's Play! Det var inte mina val som gav henne det där utseendet) vilket även förklarar polisdamens extremt urringade tröja, men faktum är att Dahlia oavsett hur mans svarar är väldigt vänlig mot protaginsiten och extremt ungdomlig, detta förstörde helt bilden av den gamla tanten från ettan, som numera bara för tankarna till den där.

Hahahah, det här kommer att bli ett långt inlägg, jag är inte färdig än! Det visade sig även att Dahlia inte bara var spontant vänlig mot protagonisten utan att [SPOILER] hon är hans FRU! [SPOILER SLUT] vilket ger ytterligare historiekrockar mellan Silent Hill 1 och dess nyare version. Även om jag vet att det inte är samma spel, inte samma Dahlia, blir det ändå extremt svårt att tänka på antagonisten från Silent Hill 1 utan att få helt fel bild i huvudet!

Ond sektledare eller bara en bitter före detta fru?

Nåja, jag antar att Silent Hill: Shattered Memories inte var ett rent dåligt spel, men när de byter ut pussel mot psykologbesök, overkliga skräckvärldar mot realism och lite is och galna fanatiska gummor mot flirtiga unga tjejer så förlorar jag intresset ganska snart.